Det som kännetecknar haiku är uppbyggnaden. Den korta formen är grunden. Eftersom våra stavelser ofta är längre än en japansk mora, blir västerländska dikter ofta mer lika en japansk haiku om de har färre än 17 stavelser. Att flera av de japanska morana dessutom återger så kallade kireji, ett slags partiklar som fungerar som skiljetecken, är ytterligare en sak att väga in.
De här skiljeorden, kireji, delar ofta dikten i två delar – de skapar en paus mitt i, ibland även i anslutning till dikten. Pausen ger rum för en förvandling av scenen som målats upp, en oväntad vändning, en känsla av lätt förvåning.
I västerländsk haiku kan liknande effekter återges genom att man väljer var man byter rad. Radbytet kan förstärkas genom att man lägger till ett tankstreck eller tre punkter. Samma princip gäller vid översättningar av japansk haiku, som i denna dikt av Masaoka Shiki:
Stillhet –
plommonblom
faller på koton
Varje rad blir som ett penselstreck som förändrar scenen. Ofta är det här frågan om ett skeende som framkallar en stämning:
* Den första raden kan vara en tidpunkt, och kan vara fem stavelser.
* Den andra raden kan vara en iakttagelse och vara sju stavelser.
* Den sista raden kan vara en jämförelse, och vara fem stavelser.
En haiku innehåller i regel också ett årstidsord eller kigo, ett tecken som särskilt förknippas med en viss tid på året. Exempel på vanligt förekommande årstidsord är ”cicada” för sommaren eller ”körsbärsblom” för sen vår.
Haiku (Wikipedia)
Haiku (japanska: 俳句) är en dikt i miniformat, enligt japanskt mönster. Diktformen är en vidareutveckling av hokka, som är inledningsfrasen i en traditionell rengadikt. På 1600-talet utvecklades hokkan till en fristående diktform, med poeter som Matsuo Bashō (1644–1694). Termen haiku myndades 200 år senare av Masaoka Shiki.
En haiku innehåller normalt 17 teckenljud (mora), vilket ofta felaktigt översatts med stavelser. Ett teckenljud är ofta kortare än en västerländsk stavelse – exempelvis innehåller ”Tokyo” (とうきょう, to-u-kyo-u) fyra teckenljud, men endast tre stavelser i svensk translitteration. Även uppdelningen på tre rader enligt mönstret 5-7-5 är en sanning med modifikation, japansk haiku skrivs inte vågrätt utan lodrätt - i en enda rad. Ingen hänsyn tas till tryckaccent eller ton och dikten är utan slutrim. I själva verket använder alla möjliga japanska texter en 5-7-5-rytm, det är ingenting som i sig kännetecknar poesi