Jarl Kulle
1927 - 1997

Han var en av vår tids största genier på scenen. Han hade en karisma som var enorm, sade kollegan Ulf Brunnberg i Rapport strax efter dödsbudet.

Jarl Kulle kom från Rebbelberga utanför Ängelhom i Skåne men putsade bort skånskan. Med hjälp av sin skolfröken som lånat ihop pengar fick han sin första teaterutbildning. Till Dramatens elevskola kom han 19 år gammal.

Som en av svensk teater och films absoluta giganter har han haft succéer både på teatern och i filmer. I Dramatens världspremiär på O'Neills "Lång Dags färd mot natt" 1956, spelade Kulle sonen Edmond, en roll som han själv räknade som en av sina viktigaste. 32 år senare fick han spela fadern i samma pjäs, men då i regi av Ingmar Bergman.

Kulle hade Dramaten som huvudscen, men gjorde också många andra roller i filmer och musikaler. På Oscarsteatern stod Jarl Kulle på scenen i över 2.400 föreställningar av olika uppsättningar. Under 70-talet gästspelade han bland annat på Dramaten, Malmö stadsteater och Stockholms stadsteater.

Kulle hade brutit upp från Dramaten 1958, men återkom 1982 till Dramaten och flera Bergman-uppsättningar: Kung Lear (1984), Markurells i Wadköping (1986), Tartuffe (1991) och Misantropen (1995).

Några av hans mest kända roller är just titelrollen i Kung Lear, Gustav Adolf Ekdahl i Fanny och Alexander och professor Higgins i My Fair Lady. För rollen som förföraren GA Ekdahl i Fanny och Alexander belönades Kulle med en Guldbagge.

Men många minns honom kanske bäst från nyårsaftnarna på Skansen då han vid tolvslaget iförd pälsmössa läste Tennysons dikt "Nyårsklockorna